Totus Anctus
Nattdal
Visst, det finns optimism i min skalle
Men inget värt att nämna, då det dränks
I tusen ton av pessimistiska reflektioner
Och tiotusen iskalla slag i ansiktet
Verkligheten har väckt mig från min
Förnekande dvala och jag ser svart
Svart som råttan som gick i fällan
Jag tycks avsky det mesta och de flesta
En kraftig överdos av personliga problem
Likaså dras jag sakta ned av de omkring mig
Idioter, fittor, lögnare, svikare, parasiter
Ja, många är ni som jag mer än föraktar
Ni har alla två ansikten, förneka om ni kan
Jag är inte bättre själv, men nu kokar jag
Av all ilska jag samlat på mig under mitt liv
Orkar inte reflektera mer, måste Fan agera