Sol och vår
En juvelerare och hans affär
är upphov till att allt så dystert är.
En dag framför hans fönster dröjde jag
då någon plötsligt sa goddag'.
Det var en glad ung man med solvargsgrin
som bad mig följa med som smakråd in.
Han sökte något att sin fästmö ge
och bad så snällt att jag gick med
När det är sol och vår och man är nitton år
är det så lite man förstår.
Och alla flickor små bör låsas inne då
när vintern går mot sol och vår.
Väl i butiken fann han inget sen
och snart så stod vi utanför igen.
Jag sa adjö' och hade börjat gå
när han skrek: ""Vänta, hör nu på"".
Som ett bevis på tacksamheten hans
ville han bjuda mig på lunch nånstans.
Det var ju vårens första solskensdag
så jag var dum nog svara' ja.
När det är sol och vår och man är nitton år
är det så lite man förstår.
Och alla flickor små bör låsas inne då
när vintern går mot sol och vår.
Han konverserade med elegans
och bjöd det bästa som på stället fanns.
Men se'n han gått att ringa till en vän
så kom han inte mer igen.
Och rockvaktmästar'n sa:
""Jo, damens man tog damens päls
och gick till skräddaren, han""
Så jag fick ringa till min egen Knut
som mig från notan löste ut.
När det är sol och vår och man är nitton år
är det så lite man förstår.
Och alla flickor små bör låsas inne då
när vintern går mot sol och vår.