Tusenåriga stråk
På tiällhedens myrplatå står färgspänsten all
Längs urgamla landmärken våta
Betagen av växtrikets förföriska kall
Dess prunkande och skrimrande gåta
Jag reser i regnskuggans dävna rike
På höglandsslättens allvarsgrönskande dunkel
Med känslan; som markernas jämnlike
En värdväxt för orkidé och isranunkel
[Chorus]
Jämmerdal i ljus undanskymd
Längs tusenåriga stråk
En vid horisont med oändlig rymd
Spridda tecken från samma epok
Mager jordmån märkt av köld
Längs tusenåriga stråk
Under höstfrostens glittriga sköld
Allt ur samma röst, allt ur samma språk
I dalgången dras jag mot vattenbryn
Där den flyktiga morgondimman tågar
Den kommo från djupet, den kommo ifrån skyn
Och frammanar alla syner som av storslagenhet lågar
Stiglös utpost för denna vandringsgesällen
Medan dvärgbjörksnåren hätar sitt spröda skuggvalvla däröver
Lågalpina videbälten ger mig ro och viloställen
Rötter inrunder ger mig den huldhet jag behöver
[Chorus]
Jämmerdal i ljus undanskymd
Längs tusenåriga stråk
En vid horisont med oändlig rymd
Spridda tecken från samma epok
Mager jordmån märkt av köld
Längs tusenåriga stråk
Under höstfrostens glittriga sköld
Allt ur samma röst, allt ur samma språk
Öppen för skridande villfarelse på mo och mad
Bergklyftan siras av solens ljusa lyfting
Lockad av alstringsrika rännilars sorlande serenad
Som stiger ur fjällsjöns djupa syftning