Venus och Jupiter
Jag såg en stjärna falla över vägen
En kall januarinatt
En strimma vitt mot det svarta
Jag stannade bilen klev ur
Allt jag önskat har jag fått
Jag är en lyckligt lottad man
Flera tusentals mil
Från det stjärnfall som satte mej här
De säjs att fler tårar fällts
Av dom bönhörda än av dom lottlösa
Som om hungern inte kan mättas
Vad som än sker
Jag tog det enda jag hade och gick
Just som ett stjärnfall hörde min röst
Det är längesen nu
Men jag minns den kvällen som i går
Venus och Jupiter lyser tillsammans
Vi horisontens rand
Om några dar ska dom mötes
Försvinna in i varann
Jag borde ha mött dej för längesen
Under stjärnonas sjungande tak
Bara stoft som brinner upp
I en strimma av eld
Bara stoft som brinner upp
I en strimma av eld