Dhaulagiri

Bea och Morgan gifte sej i mars
Bröllopet var bra
Bröllopsnatten en fars
Dom låg mest på hotellet
Och skrattade åt varann
Bea sa Nu är jag din hustru
Och du är min man
Dom åkte på bröllopsresa till Curaco
Bea sa Det här kommer aldrig att gå
Några veckor efter att dom

Kommit tillbaka till stan
Förstod Bea att hon ändå
Trots allt var med barn
Och dalen skimrar av silver
När månen går upp
Över Dhaulagiri
Dom köpte ett hus utanför stan
Ett hus bland andra gamla hus
En vacker trädgård rosor
Gångar av grus
Vitt vin på verandan
Och en öppen spis att sitta vid
När hösten kom och löven föll
Och det började bli tid
Att tänka på att dom snart skulle bli tre

Morgan gick i affärer
Bea ville mest bara va i fred
Och dalen skimrar av silver
När månen går upp
Över Dhaulagiri
En pojke kom strax efter jul
Och det blev lugnt i huset till slut
Sommarn varm och lycklig
Sen började Bea längta ut
Hon stod i trädgården
Och tittade på en ros
Och sa Det här är inte jag
Jag har fått min dos
Av det här livet nu
Vad gör vi två med varann
Jag är hans hustru han är min man
På julafton det året
La hon korten på bordet
Det var första gången dom sa
Det där tunga ordet
Och dalen skimrar av silver
När månen går upp
Över Dhaulagiri
Morgan kvar i huset
En ny kvinna flyttar in
Hon har en flicka med sej
Som är som en virvelvind
Pojken vid fönstret
Ser hur snön faller ner
Säjer till flickan
Kom hit får du se

Bea på ett tåg det är folk överallt
Natten svart därute trångt och kallt
Mannen mitt emot vaknar upp och säjer
Wher're you from
Bea ser på honom och säjer
Nowhere from
Och dalen skimrar av silver
När månen går upp
Över Dhaulagiri
Dalen skimrar av silver
När månen går upp
Över Dhaulagiri