Dåren

Här dansar en dåre över fälten
Gula av maskrosor i månaden maj
Han är full han är lycklig han skriker upp mot skyarna
I den tumlande omvälvande vackra månaden maj

Molnen är brev fyllda av vatten som Corso skrev en gång
På sitt bästa muntraste humör
Det är här mitt i världen den stora världen
Som människan lever och så småningom dör

Här går en man längs vägen den långa vägen
Dömd att leva från skrik till sista suck
Solen är en stjärna som vrålar sitt vita
Vore det inte för atmosfären skulle
Blåa himlen vara svart som en svart som en puck

Människan är en särart full av sjukliga drifter
Förgöra och förstöra det är vad hon är en rätt bra mästare på
Sen bygger hon upp allt förstör det igen
Och alltid vill hon ha det hon aldrig kan få

Och här sitter jag med mitt Kains märke
Och glor ut över havet där vågorna går
Åt det håll som vindarna driver dem jag känner så väl den ene
Jag var den andre den andre som jag känner igår

Nån håller i trådarna vi tror att vi vet
Vad vi säger när vi pratar när vi gör det vi gör när vi gör det
Vi gör så gott vi kan här i den stora världen
Där människan lever och så småningom dör

Där gastar en unge där krummar en gumma
Där jagar ett hjärta allena på känn
Där sjunger en oxel där prasslar en buske där blommar syrenen
Och sprider sin väldoft bland kvinnor och män

Ingen kommer tillbaka som sagorna säger
Ingen Messias ska stå mitt ibland oss
Vad vi än säger och menar och gör
Vi får klara av det här själva i den stora världen
Där människan lever ett tag och sen så småningom dör