Sign. ''Karlsson - Evig vår'' & Helga Andersson
Det var när sommarnatten kom
Med doft från skog och mark
Då såg jag dig en enda gång
i Västerviks Folkets park
Du var det vackraste jag sett
Och hade ljusröd kjol
Din hud var brun, ditt hår var slätt
Och långt och blekt av sol
Jag ödde bort den bästa chans
Som livet nånsin ger
Vi dansade en enda dans
Sen såg jag dig aldrig mer
Jag undrar om du minns mig än
Och hur du har det nu
Det var ju ganska längesen
– om sommaren trettisju
Du blev väl säkert någons fru
Och hoppas det gick bra
Men kanske går du ensam nu
Och har det liksom jag
Och om du detta läsa får
Och du vill träffa mig
Så skriv till ”Karlsson – Evig vår”
Och vet att jag väntar dig!