Svarte Rudolf

Se Svarta Rudolf han dansar
Han böjer sin nacke och ler
Han tänker på stormande nätter
I Amsterdams glädjekvarter

Han drömmer om flickornas kransar
Om svävande bruna ben
På stranden av blåa slätter
Vid Samoamånens sken

Han böjer sin nacke och blundar
I flygande roslagsvals
Så höll han i smäktande lundar
Sin arm kring chilenskans hals

Så böjde han krullig hjässa
En afton i negerbyn
Mot trettonårig prinsessa
Med eldsken i ebenholts hyn

Så dansa de det svajiga karlar
På Malagas vinstänkta redd
Den vitröda tösen bävar
Bedårad förlorad förledd

Hon ler i den väldiges nävar
Åt allt vad han tog och han gav
Hon suckar och vinden svarar
Från Ålands jäsande hav

Pugh Rogefeldt