Tidvis Regn

Du snodde som en tjuv och slog runt som en trapetsartist
Du hade bränt varenda skepp om inte lågan dött av syrebrist
Det var glädje glam och garv det var slöseri och slarv
Alla tentor sprack och sen var det vår
När din jänta stack högg det till som i ett öppet sår

Du såg dej bara om om bängen kom och när en holk var tänd
Du flög i samma flumdröm damp i samma återvändsgränd
Du blev varse våld och mord på mänskor djur och jord
Och att det är Gud och Dollarn som rår
Ja och sprickan mellan fäder och söner blev till ett öppet sår

Vissa tände på med zen andra tände på med tao
Yang och yin och Ho Chi Minh Che och Zappa Marx och Mao
Ett liv efter tretti år var som att ligga på bår
Kistan gapar tandlöst tyst mot dej som ett öppet sår

Din dröm är död och glömd när ni drar på svängåflängturné
Du blev en slitåslänggrej och rabblar din refrängsuccé
Det är skrål och vrål och dunk en styrkeskål en klunk
Det är fredagskväll och törsten är svår
Du får en pava i pannan och pallet känns som ett öppet sår

Sen kvartar du en stund (om du har tur)
Och har en viss distans
När ni sätter er i bullen och drar till nästa disco-dans
Du fnissar till och tyr dej till din tysta dialog
Samma trötta trygga trasiga spår
Medan världen går mot höst och jorden blöder ur ett öppet sår

Alla flaggar med sin oskuld alla döljer sin list
Plikten kallar livet ut för kung och anarkist
Du går upp i varv och kommer inte ner mer ens när du får
Om du inte tar din valium när nerven känns som ett öppet sår

Dom drar fram dej ur ditt modersliv och säjer
Ordet är fritt
Men du vill vakna i din egen takt och väser Mitt liv är mitt
Du vill vara hos dej själv medan skyarna flyr hän
Och göra bara det du förmår
Innan giftet du har svalt har spruckit ut igen som ett öppet sår

För sen är det för sent att förklara och att säja förlåt
Det brukar börja med ett åsknedslag det brukar sluta med gråt
Den dag du tar till våld är du pantad och såld
Då ger dom slutgiltigt fan i hur du mår
Ja du vet det ja du vet men denna vetskap känns som ett öppet sår

Det är tidvis regn och periodvis uppochned
Det är tidvis sol men mest är tiden ur led
Det är tidvis bra när du får va ifred och klämma en tår
När dom tar ditt liv ifrån dej och ditt hjärta känns som ett öppet sår

Du trampar i ett trötthetsträsk och kommer ingenvart
Du famlar efter ljus och blundar för att natten är svart
Därute mäts du bara efter effektivitet
Eller efter var du gal att du står
Där fryser tårar till pikar och smälter ner till salt i ditt sår

Dom har fått dej att förneka din natur och tyngas ner av skam
Dom har fått dej att ställa dej sist i kön och hata dej fram
Du jagas av ditt minne men det brinner ingen eld
I den döda askan av igår
Men bråten bär du med dej och bördan känns som ett öppet sår

Det finns inga skäl att döma att bli sentimental
Nuets stig är ständigt ny och nyckfull och hal
Men ibland får du räkna till tio gånger sju där du går
När du stöter på en mina och ett minne känns som ett öppet sår