Lögnen och sanningen
Löngnen tar hand om dom sina
Skänker dom skärm och beskydd
Håller dom noga om ryggen
Ger dom en famn som är trygg
Löngen förför och förtjusar
Som mannen och kvinnan av värld
Löngnen förtrollar och krusar
Löngnen är alltid mordern
Sanningen sticker och sårar
Sanningen sliter isär
Sanning är för barn eller dårar
Som inte har nån karriär
Sanningen spottar och fräser
Står mitt i kyrkan och svär
Sanningen fnyser och snäser
Sanningen är sällan bekväm
Löngnen har väldiga vingar
Svarta som tjära och sot
Löngnen far fram över världen
Med stålskodda näbbar och klor
Löngnen har mäktiga vänner
Löngnen ger pengar och makt
Där sanningen visas på dörren har löngnen en hedersplats
Sanningen saknar resurser
Sanningen tigger sig fram
Sanningen snarar och snubblar
En flykting i främmade land
Sanningen stampar i kylan
På ödsliga gator och torg
Sanningen hulkar och ylade
Av vrede och smärta och sorg
Men när dansen på kvällen ska trådas
När kropp ska tryckas mot kropp
Är detingen som dansar med löngnen
Det är sanningen man bjuder upp
Och när dommen en dag ska fällas
Och rättvisa ripas tillslut
Är det sanningens ord man vill höra
Och löngnen som kastas ut
Ja det sägs att det sanna är heligt
Och att sanningen aldrig kan dö
Att sanningen är nånting heligt
Och ren som den renaste snön
Och dom säger att sanningen segrar
Och jag hoppas och tror det är sant
Men då vill det nog till vi blir flera
Som kan ge den en hjälpande hand
Och dom säger att sanningen segrar
Och jag hoppas och tror det är sant
Men då vill det nog till vi blir flera
Som kan ge den en hjälpande hand