Förbjuden Frukt
Alibi :
Vi hade träffats några gånger i smyg
nångång på café promenerat i skogen bredvid mitt hus
på en led som va mysig, knappt nått folk
så vi kunde glida runt där i fred
jag visste om att om nån skulle få reda på nått
så skulle helvetet falla ner över oss
och ja sa till henne flera gånger
(ey det e lika bra att vi lämnar det nu innan det e försent)
men då blev hon sur, hon ville mycket mer
men hon va fängslad i kedjor,
gjorda av familjens heder och kulturens seder
det va svårt för oss båda men mest för henne
jag hade ju ett val medans hon var låst i hemmet
o kärleken brann och dom få nätter vi hann
träffas en stund, vare jävligt svettigt och varmt
imman klädde mina fönster och vi skrev in våra namn
a hjärta - lika med sant
hennes svarta hår va så lent och doftade härligt
och hennes bruna ögon fångade mig som en fé med sin närhet
jag steg upp som solen när hon bruka le mot mig ärligt
ja va kär, utan motstycke farligt begär
hennes skratt va förtrollande,
varje gång vi ville kyssas fick vi se till att ingen kollade
hon gjorde mig hel och jag ville ha hennes hand
jag ville att hon skulle heta jammali i efternamn
men hon försvann plötsligt en natt, jag blev som besatt
ringde henne tusen gånger, och allting blev svart
en vecka efter läste jag en notis i bladet
en ung flicka hade blivit mördad av sin fader
Refräng:
(arabiskt nynnande)
Sam-e :
Slöjan döljer hennes vackra drag
min blick fastnar när hon gick förbi
jag ville säga hej men hann ångra mig
så hon hann svänga av dagar går hon hängde kvar
i mitt huvud varje natt som hunnit gå sen den dan
jag fråga runt om det fanns nån som visste vem hon va
jag gick igenom hela orten men fick inga svar
satte mig ner på en bänk för o tänka till
o blev smått bländad av ett ljus som ba blänkte till
längst upp i ett fönster såg jag henne titta ut
hon såg mig ,vinka blygt hon skämdes nog
jag gick o ställde mig precis bredvid hennes port
fast bakom henne kom de nån o stängde fönstret fort
ett svagt skrik hördes från hennes hem
de ryser till i min kropp jag går tillbaks till min bänk
förbluffad, kan inte sluta tänka på vad som har hänt
ja kollar upp igen men ser att dom har dragit för sin persienne
plötsligt ser jag porten öppnas o hon kommer ut
ingen slöja på huvet hon springer fram allt hon kan
nån minut efter, kommer det ut en kraftig man
(ti weenek enti ersha ja sachta)
jag vet att man tar seden dit man kommer
men de jag inte ser e hur man kan lägga en hand på sin egen dotter
men hur man lever e väl upp till var o en ville bara veta hennes namn
innan jag gav upp mitt hopp
ännu fler nätter gick förstår knappt dessa känslor jag fick
sänker min blick o samlar mod
går sakta upp mot hennes port d verkar tyst
så ja kollar ner i brevlådan o knackar på
Refräng:
(arabiskt nynnande)