Du vandrar som oftast allena

Du vandrar som oftast allena
På väg mellan vagga och grav
Din ränsel är fylld utav drömmar
Och längtan din vandringsstav

Så stark är din tro på en framtid
Att du anar ett mål där du går
Din ungdom finns med som en skugga
Från smultron och barfota år

Du går över blomstrande ängar
Din lovsång är fåglarnas sång
Från gryning till skymning du vandrar
Mot en väntande solnedgång

Visst möter du sorg och saknad
Det vore väl konstigt ändå
Om du skulle skonas från smärta
Om himmelen alltid var blå

Visst möter du tvekan och tvivel
Ett vägskäl stjäl en minut
Förundran och ängslan gör sällskap
Vad väntar vid vägens slut

Ett värdshus med gyllene salar
Rätter på silverne fat
Du vandrar som oftast allena
Med döden som färdkamrat

Med vad gagnar att gå här och grunna
Grubbel kan göra dig blind
Fördunkla det vackra och sköna
Försena vid grind efter grind

Vad gagnar att gå här och grunna
Du har din tid inget mer
Sjung du din lovsång till livet
Var glad åt allt gott som det ger

Sjung du din lovsång till livet
Var glad åt allt gott som det ger