En lampa i mässing

Över fönstret i mitt rum
Lyser en lampa i mässing ibland
Ingen vet hur man slår på eller av
Jag har vridit överallt
Jag har tryckt på varenda knapp
Men den är kopplad till nåt annat

Det är inget magiskt med det
Det bara råkar vara så det är
Och just ikväll lyser den så förbannat
Och jag tror mitt fönster vetter åt ditt håll
Även om det är många många mil
Många mil och år

Just ikväll förbannar jag min tystnad
Jag skulle ha sagt nåt
Det kunde varit schysst om jag sagt nåt
Gärna nåt bra
Kunde varit schysst
Om jag sagt som det var

Tiden har iallafall sprungit iväg
Spåren försvinner och jag kan ha glömt
Vem du är och varför du
Träffade mitt hjärta så hårt
Nu är vi sand i vinden

Sand från dom sopade gatorna på våren
Sand från gårdarna vi krigade om
Från tårarna och skratten
Dom lokala banden
Sand i vinden som blåser
Blåser vidare bort

Har skymningen nånsin varit så dramatisk
Och känslan så rå
Har nånsin havet vart så djupt
Och himlen så blå
Har nånsin havet vart så djupt som då

Jag undrar var du tagit vägen
Jag undrar var du blev av
Dom kallar dig Svea
Kallar dig Svea
Men det sa aldrig jag

Du var aldrig så noga med
Flaggor och vapen och titlar
Du såg inga värden i sånt
Ett hjärta är ett hjärta
Och kärleken är stor sa du
Vad är det som hänt dig nu

Du var aldrig nån husmor med knut i håret
Men dörren stod på glänt alla dagar på året
Det var till dig man kom
Om man var sargad och svag
Och var det storm på riktigt
Var det hos dig man ville va

Vad är det som hänt dig nu
Gick du helt in i dimman
Blev havet alltför djupt och vägen för lång
Tror du att vi ses igen nån gång

Över fönstret i mitt rum
Lyser en lampa i mässing ibland
Ingen vet hur man slår på eller av
Jag har vridit överallt
Jag har tryckt på varenda knapp
Men den är kopplad till nåt annat