Ja visst gör det ont [Live At Bryggeriteatern, Visby / Sweden]

Ja visst gör det ont när knoppar brister
Varför skulle annars våren tveka
Varför skulle all vår heta längtan
Bindas i det frusna bitterbleka
Höljet var ju knoppen hela vintern
Vad är det för nytt som tär och spränger
Ja visst gör det ont när knoppar brister
Ont för det som växer
Och det som stänger

Ja nog är det svårt när droppar faller
Skälvande av ängslan tungt de hänger
Klamrar sig vid kvisten sväller glider
Tyngden drar dem neråt hur de klänger
Svårt att vara oviss rädd och delad
Svårt att känna djupet dra och kalla
Ändå sitta kvar och bara darra
Svårt att vilja stanna
Och vilja falla

Då när det är värst och inget hjälper
Brister som i jubel trädets knoppar
Då när ingen rädsla längre håller
Faller i ett glitter kvistens droppar
Glömmer att de skrämdes av det nya
Glömmer att de ängslades för färden
Känner en sekund sin största trygghet
Vilar i den tillit
Som skapar världen