Människors kärlek

Jag ligger på sängen
Och röker och tänker
I det främmande köket
Som tänkar vad gör jag här

Människors kärlek
Människors lust
Människors längtan
Att höra ihop är som luft

Jag skänner på huden
Och hunden är lyclig
Men hjärtat därunder
Förvånansvärt tomt
Ögonen tåras
Jag skyller på rök
Och går innan något gör ont

Människors kärlek
Människors lust
Människors längtan
Att höra ihop är som luft

Och jag tror att jag vet
Och jag tror att jag känner
Men hur ska jag veta att
Jag någonsin varit där
Och fjärilars
Kittlande vingspetsar är kanske
Bara just det det är

Människors kärlek
Människors lust
Människors längtan
Att höra ihop är som luft

Det är det starkaste jag känner
Inget gör mig svagare än det
Min fantasi vet inga gränser
När jag ska skydda mitt hjärta

Jag letar bland minnen
Och bilden är lyckilg
Men färgen förvånansvärt blek
Och smaken och doften
Sedan länge förlorad
Är min förmåga att älska så vek