Saxofånen

Jag har fått en saxofon av en släkting som e' stor, som en husvagn
Jag gick hem och skulle se om jag kunde spela på saxofonen
Och jag blåste som en tjur, men det hände ingenting
Så jag rynkade på mina ögonbryn
Då så hände det som så, jag fick fram två toner
Och jag kom ju nästan i extas

Och jag blåste på som fan, hela natten hela dan, allt på saxen
Då kom grannarna upp och frågade om jag hade gallsten
Då blev jag så jävla arg, så jag tog min saxofon
Och slängde den i väggen med ett brak
Sen så sprang jag iväg till min släktings kåk
För att ge honom en jävla omgång

Och han sprang som en idiot allt på sin stora fot
För han hade förlorat den andra i kriget
Han var vältränad han, så han hann liksom undan
Och jag kom efter och började att flåsa
Åh, saxofonen
E' de lättaste inschtromentet, ja

Då så gick jag hem igen och tog fram min saxofon och börja tuta
Då så hördes det ett brak ifrån dörren till min lägenhet utanför
Jag gick dit och öppnade och fick se uppretade grannar
Som stod där med varsin stor knölpåk
Och dom rusade in och dom började slå mig i skallen
Så jag fann för gott att retirera en liten bit

Och jag sprang som en idiot, där på min stora fot
För den andra hade fastnat i saxofonen
Och jag sprang som själve fan, över stock och över sten
Grannarna dom flåsade mig i nacken
Åh, saxofonen
E' de lättaste inschtromentet, ja.
Jadå!