Aska
har nog alltid varit
nån annanstans
du fick mig ändå tro
det finns en chans
skulle inte gjort så här
om jag visste var jag är
vardagens rus som sjunker ner
o jag vill vara nära
som om vi redan var aska
som regnar över ett hav
vill vakna upp ännu mera
förföljer drömmarnas svar
en gren kan växa så oförsiktigt
jag förnimmer så svagt
finns alltid mer att förlora
bortom rädslan finns kanske ro
dina ord lät högre än alla mina tankar
jag ville drömma men stannade kvar
jag var en lögn såg bara svart inget ljus
jag ville alltid vara större än du
nu lyser lampor men allt är för ljust
ser hela vägen men ser inget slut
som om vi redan var aska
som regnar över ett hav
vill vakna upp ännu mera
förföljer drömmarnas svar
en gren kan växa så oförsiktigt
jag förnimmer så svagt
finns alltid mer att förlora
bortom rädslan finns kanske ro
det vi gjort mot varandra
hur kan vi lämna det åt andra
ändå håller vi samman
men vi håller i nån annan
som om vi redan var aska
som regnar över ett hav
vill vakna upp ännu mera
förföljer drömmarnas svar
en gren kan växa så oförsiktigt
jag förnimmer så svagt
finns alltid mer att förlora
bortom rädslan finns kanske ro