Ljusa kvällar om våren

Far och mor i grinden då jag kom och tog farväl
Bilden av dem bär jag i mitt hjärta och i min själ
Varje natt far jag tillbaka och vägen blir allt längre till
Landet Långt Bort och Längesen
Där vi viskade förtroligt i skymningen
På bänken invid törnrossnåren
Ljusa kvällar om våren

Sorgen som jag känner, den kan ingen här förstå
Herre, ta mig åter, låt mig se det jag saknar så
I min tanke far jag ständigt tillbaka men jag når aldrig
Landet Lånt Bort och Längesen
När vi gick så tätt tillsammans i skymningen
Som festfolk under ungdomsåren
Ljusa kvällar om våren

Om du vill att Gud ska flytta dig tillbaka till Sverige
Ja, då sträcker jag ut handen, håller kvar dig hos mig

Så du hörde vad jag bad om!

Jag har frågat mig länge
Vad du saknar och nu vet jag att du längtar tillbaks
Jag har spart nånting, som jag vill du ska se

Längtar aldrig du liksom jag
Efter vårt gamla hem..

Och våra kära

Någon gång kan det hända
Men de här får mig att minnas varför vi gav oss av

Annas gamla känga..

Våra barn ska tacka oss två en gång, Kristina
För att vi tordes flytta

Du menar det?

Jag har ett förslag som jag tror kan trösta dej lite grand
Jag tänkte be att din far skickar hit
Några kärnor från apeln där hemmavid
Här kan du sedan plantera ett träd
Det blir din egen apel

Vår barn ska aldrig känna längtans vånda och ve
Inga klara syner från mitt förgångna ska de se
De ska aldrig fråga sig om det knoppas eller blommar i
Landet Långt Bort och Längesen
Inte höra ljudet av skratt i skymningen
Som ekon ifrån barndomsåren
Ljusa kvällar om våren..
Ljusa kvällar om våred