Loftgången

Jag ser horisonten
Orange och nästan svart
Jag står och tittar ut
Från loftgången i natt
Världen blir nåt annat
Samma sak med mig

Här kommer ambulansen
Nån har gjort nåt dumt
Beroendeakuten
Har öppet dygnet runt
Nån är alltid vaken
Nån vill inte vakna mer
Lampor tänds och slocknar
Det är sånt man ser
Från loftgången i natt

Festsorlet har tystnat
På balkongen mittemot
De såg ut att vara glada, unga, vackra
Sikta på nåt stort
Det är nåt som dånar
Har aldrig fattat vad
Är det nåt de bygger, långa tunnlar
Vindlar under stan
Lätt att tappa bort sig
Lätt att ramla ner
Nåt blixtrar till i mörkret
Det är sånt man ser
Från loftgången i natt

Jag ser hur det börjar
Och hur lätt det kan ta slut
Jag ser horisonten, havet, himlen
Jag ser vägen ut
Tomburkar och splitter
En felparkerad BMW
Ett par som snubblar hemåt
Det är sånt man ser
Från loftgången i natt