Klockfrekvensen

Hon står på knä vid Hornstull
Visst kan det tyckas märkligt
Att just för hennes skull har männen målat upp sig
Misslyckats och gått omkull
Nu är hon lämnad ensam
Mitt i natten vid Hornstull
Och med en klockfrekvens som stressar

Hon bär ett barn vid Hornstull
Visst är det lite vackert
Att just för hennes skull har kärleken grävt gravar
I den djupaste av mull
Där minnena får vila
För alltid vid Hornstull
Till en klockfrekvens som stressar

Hon tar sitt liv vid Hornstull
Visst är det lite tragiskt
Att just för hennes skull har tusen stjärnor fallit
Och månen den är full
Fullare än sista drinken
På en nattbar vid Hornstull
Medan klockfrekvensen stressar
Hon är tillbaks vid Hornstull
Visst är det lite tragiskt
Att just för hennes skull har tusen stjärnor fallit
Och månen den är full
Fullare än sista drinken
På en nattbar vid Hornstull
Medan klockfrekvensen stressar