Vem ser ett barn

Konsten att överleva fick jag lära när jag var sju
Jag var den ända vän jag hade
Likadant då som nu
Och när jag skapade min drömvärld
I mitt rum hördes röster där nerifrån
Fulla av hat och hån
Min mammas gnat min pappas arrogans
Som om jag inte fanns
Vem ser ett barn med amibtioner när han tycks trög och stum
När hans föräldrar ser en främilng ointressant och dum
Vem ser ett barn som låser in sig dom blir sjuk
Av allt väsen där utanför vet att han bara stör
Som aldrig ber om något för egen del allt han gör är ju fel
När jag var tio flydde min far
Utan ett ord till någon som blev kvar
Han hade visat klart att jag inte dög
Jag var en mes och troligen bög
Jag trodde hans sorti skulle dra
Mig och min mor närmre varandra
Men hon fick ett samtal redan då samma kväll
Sedan blev hon var mans egendom
Ja hennes säg stod aldrig tom
Jag stängde dörren och ögonen
Men jag fick höra samma gamla ljud igen
Jag tog den breda lätta vägen utan att känna skam
Med min talang och med min hunger tog jag mig enkelt fram
Vem ser ett barn som saknar vapen
Utan värn står han kvar allt till sist i kön, likgiltighet hans lön
Mina triumfer fick hon aldrig se
Varför skulle jag be
Vem ser ett barn som inte orkar slita sig loss till slut
Det var min dröm min heta önskan att hitta vägen ut
Känner hon aldrig nånsin saknad eller sorg känner hon att det finns ett band
Bara nån gång ibland
Jag skulle aldrig våga ringa hem
Tänk om hon säger vem